CAM


Om ni inte redan visste det så är det exakt en vecka kvar till 1 december och exakt 1 månad kvar till julafton idag. Vill bara nämna det liksom.. Anyway, idag gick jag upp superduper tidigt (det vill säga kl 06.45), så jag har vart en zombie hela dagen. Anledningen till mitt tidiga vaknade var att jag skulle till CAM, ett ställe där man kan behandla smärta och dåligt mående med alternativ medicin. Jag har i princip gett upp hoppet att få hjälp hos min läkare, och alla andra läkare också dessutom, så nu tänkte jag testa något nytt. Alternativ medicin är bland annat akupunktur, hypnos, koppning, massage m.m. Idag var jag där bara för att prata igenom vad jag behöver hjälp med, men redan på fredag ska jag tillbaka dit och då får vi se vad för skoj de hittar på med mig, haha. Är ju lite skraj för den där hypnosgrejen, man vet ju inte alls hur man kommer reagera på det liksom. Men det blir nog bra. Känns iallafall som någon äntligen tar mina problem på allvar och vill hjälpa mig.

Stationen


Leave me the f**k alone


Precis som vanligt när jag är på stan dyker det alltid upp folk som vill något. Det brukar oftast vara tiggare som vill ha pengar, folk som gör undersökningar av olika slag eller olika organisationer som vill att jag blir medlem. Men gissa vad som hände idag? Jo, idag fick jag en kamera från Svt upptryckt i ansiktet. Jag har väldigt svårt att säga nej till folk, men denna gången gjorde jag faktiskt det. För jag hade verkligen inte lust att bli intervjuad i tv. Men tror ni gubbjäveln respekterade det. Nej. Han bara, "Jo, men du är perfekt för det här". VAFAN vet du om det om jag får fråga!? Och vet ni vad han fråga mig om? Politik. Jag har noll intresse av politik och har inget att säga om det. Så tack så jävla mycket Svt för att jag förmodligen kommer skämma ut mig i tv och framstå som helt jävla korkad. Det finns jättemånga människor som vill synas och höras och älskar att spy ut sina åsikter och tankar. Jag är INTE en av dom. Så låt mig fan vara ifred!

I see humans, but no humanity

 

I could give up shopping, but i'm not a quitter


Beställde hem lite julklappar till mig själv häromdagen från nordicfeel.se. Har länge velat haft en plattång från GHD, men har hela tiden skjutit upp det eftersom jag har känt att de kostar väldigt mycket. Men nu jävlar slog jag till och köpte en iallafall. Det blev en Eclipse (som det dessutom är 500 kr rabatt på nu på nordicfeel.se), och jag älskar den! Köpte även en bortse från GHD och den är grym! Helt klart värt pengarna. Sen blev det såklart lite smått och gott från Victorias secret. Slutligen köpte jag även med ett volumpulver från Redken som jag hoppades skulle lyfta mitt platta hår lite.. Men tyvärr blev jag väldigt besviken. För det första var burken mycket mindre än vad jag trodde, och den kostade 185 spänn, så jag blev typ rånad där. Sen blev håret jättesträvt och klibbigt och inte alls fluffigt och volumigt (det är inget riktigt ord, jag vet). Meeeen, i det stora hela är jag såå nöjd med mina fina julklappar, haha.

Thank god it's friday

 
 Bilden är från november 2014.
 
Hello peeps! Denna dagen har jag längtat efter lääänge, för idag ska jag ut och äta trerätters på restaurang. Har levt på min underbara (läs hemska) svältdiet, så jag har jag inte känt mättnad på flera veckor, haha. Ska bli gött att stoppa riktig mat i munnen. Kan tala om också att sen jag slutade med min medicin som orsakade mina viktproblem börjar jag äntligen få resultat från min diet och mina långpromenader. Det är som om kroppen helt plötsligt börjat fungera normalt igen. Känns otroligt skönt, för min vikthets höll verkligen på att ta knäcken på mig. Nu kanske jag kan unna mig lite ibland utan att jag går upp massa i vikt. Gick ju liksom upp i vikt bara av att titta på en chokladbit.. Men idag ska jag njuta av god mat och skita i allt vad kalorier heter. Så det så.

Throwback Thursday #8


Här kommer en tbt från förra julen, alltså julen 2014. Detta är bilder jag aldrig har visat så jag passar på att slänga upp dem. Tog massa bilder på mig och Mimmie i julas, och det här är väl några av de med sämre kvalitet, men jag gillar dem iallafall. En sak som jag upptäckte var att om ni kollar på den första bilden på mig och Mimmie, så sitter Mimmie snett med huvudet. Det är ett symptom på hennes sjukdom, men vid denna tidpunkten hade vi ingen aning att hon var sjuk. Det upptäckte vi först i somras då hon fick sitt krampanfall. Lilla gumman.. Önskar jag hade vetat tidigare. Hade iallafall en jättebra jul förra året. Kom i håg att jag lyckades för första gången att locka håret ordentligt så det höll hela dagen, var såå glad för det. Haha.

Filmtips - The frozen ground


Detta är en otroligt bra film som jag bara är tvungen att rekommendera här på bloggen. Filmen, som då heter The frozen ground, är en thriller och kriminalare. Handlingen är baserad på en verklig händelse och handlar om den hemska seriemördaren Robert Hansen som under 13 års tid våldtar, torterar och mördar ett stort antal kvinnor i Alaska. En av alla dessa kvinnor hinner lyckligtvis rymma ifrån Robert innan han tar hennes liv, och i och med detta finns det för första gången en chans att sätta dit honom. Detta blir polisen Glenn Flothes uppgift som med hjälp från den unga kvinnan gör allt i sin makt för att sätta seriemördaren bakom lås och bom.
  

All you need is a lovey-dovey


Two words, one finger


VARNING, LÅNGT OCH GNÄLLIGT INLÄGG!
 
Hade en hemsk dag igår. Jag var så arg och upprörd. Och ledsen. Skulle egentligen bloggat om det igår men jag grät typ halva dagen och efter det var jag så utmattad att jag somnade. Det kanske var lika bra för hade jag bloggat igår hade nog svordomarna flugit åt alla håll och kanter. Så arg var jag. Men till saken.. Hade en läkartid igår och det var sättet jag blev bemött på som gjorde mig så upprörd. Jag har sen i somras drabbas av en väldigt jobbig depression, som jag också är sjukskriven för. Jag känner hur jag för varje vecka bara blir sämre och sämre, och har i flera månader bett om hjälp för jag känner att jag inte klarar av detta själv längre. Att be om hjälp är väldigt svårt för mig och detta är också första gången som jag vill gå i terapi frivilligt. Men har jag fått någon hjälp? Nej. Inte ens i närheten. Så syftet att gå till min läkare var att tala om detta och också be om att få bli heltidsjukskriven tills jag får någon jävla hjälp någon gång så jag kan få börja må bättre igen. För min läkare vill nämligen slänga ut mig i arbetslivet, visserligen bara 25 %, men för mig är det omöjligt nu. Det kan ta mig flera timmar att bara ta mig utanför dörren. Dessa timmar som det tar mig att komma ut spenderar jag åt att ha ett krig i mitt huvud. Ett krig med min ångest och mina hemska tankar som talar om för mig att ingenting spelar någon roll längre. Att jag inte har någon framtid och att allt jag gör är meningslöst. Ibland vinner jag kriget, men oftast blir jag besegrad och blir liggandes helt handlingsförlamad. Hur FAN ska jag kunna sköta ett jobb varje dag? VAAA????!!!!
 
Min läkare visade absolut ingen förståelse och sa till mig att jag kan inte bara sitta hemma och tycka synd om mig själv.. Alltså jävlar var provocerad jag blev när hon sa så! Jag sitter fan inte hemma och tycker synd om mig själv, jag kämpar fan varenda jävla dag med mina demoner och gör precis allt jag kan och orkar. Jag skulle lätt bara kunna skita i allt och ligga i sängen hela dagen, men gör jag det? Nej! Jag tvingar mig upp ur sängen, jag försöker träna och ta hand om mig själv fast jag egentligen inte orkar. Min läkare menar att alla människor, oavsett vilket sjukdom man har, orkar jobba 2 timmar om dagen. Sen drog hon upp att hon hade haft cancer och att hon minsann gick till jobbet, precis som att hon hade haft det mycket värre än mig men klarade av det. Nämen okej, jag visste inte att det var en tävling. Tack så jävla mycket för att du sparkar på mig när jag ligger ner.
 
Jag var även hos min läkare för att få hjälp men min spänningshuvudvärk och min rygg som pajade i söndags. Men fick jag någon hjälp? Nej. Hon bara konstaterade det jag redan vet, att spänningshuvudvärk kommer från att jag spänner mig och att det är väldigt svårt att få bort med värktabletter. Ryggen sa hon ingenting om. DESSUTOM berättade hon något som jag också blev oerhört upprörd över (jag vet, det tar aldrig slut..). De senaste tre åren har jag ätit tabletter för att jag ska somna på kvällen. Det är egentligen anti-depressiva tabletter, men jag tar dem inte för det utan för att få sova helt enkelt. Hela tiden har min läkare sagt att de är ofarliga och har inga biverkningar.. Men helt plötsligt kläcker hon ur sig att de bidrar till viktökning! ALLSTÅ VA!! Jag har slitit och kämpat med min vikt i tre jävla år och det har fan varit som att krypa i tjära men en jävla stor ryggsäck med sten i, och nu fick jag förklaringen till varför.. Jag började storböla, för det här med min vikt har varit så jobbigt och tärande. Jag i princip svälter mig själv bara för att hålla vikten. Jag talade om för henne att jag verkligen har kämpat med min vikt i tre år och är tvungen att svälta mig själv, och vet ni vad hon säger då.. "Jag vet". Jaså, men vafan har du inte sagt något innan då!!!! Det hade kunnat bespara mig en massa självplågeri.. Så nu jävlar tänker jag inte ta en enda sån tablett igen, slängde burkfan åt helvete när kom hem. 
 
När jag gick därifrån kände jag mig så kränkt och förminskad på nått vis. Jag har dels gått och mått dåligt över nått i flera år kanske helt i onödan, men jag kände också att jag inte hade rätten att må dåligt. Mina känslor och tankar blev så förminskade i det där rummet. Allt jag kände hade hon en jätteenkel lösning på. Just nu är jag förtvivlad för jag vet inte vad som kommer hända med mig. Hjälpen jag vill ha kanske jag inte får förrän om flera månader, och jag är rädd för att jag kommer bli så sjuk att jag inte tar mig ur sängen till slut..

RSS 2.0