Mjau mjau

 
Försökte för första gången i mitt liv att göra en halloweensminkning.. Det gick sådär. Eller ja, det gick typ inte alls. Så här har ni helt enkelt världens fulaste katt. Det blev helt smetigt och skevt, men jag var bara tvungen att testa iallafall, det är ju ändå halloween idag. Efter att dessa bilderna togs åkte sminket av fort som fan, och nu tänkte jag lägga mig i sängen och käka godis istället. Det är jag mycket duktigare på. Typ världsmästare.

Throwback Thursday #7

 
Tbt från 2011. Tog så knasiga bilder förr i tiden, men det kan vara roligt att visa bilder jag aldrig har visat förr. Tror iallafall att jag inte har visat dessa bilder förut, har jag det var det isåfall precis när jag startade bloggen. Men jag måste bara säga att klädstilen jag hade förr är under all kritik, VAFAN HAR JAG PÅ MIG? Och satan i gatan var jag och Therese är coola då.. Vet dock inte vad vi gör.. spanar in asfalten kanske? Haha.

FML


Dagarna är väldigt jobbiga nu för tiden. Allt jag gör måste jag i princip tvinga mig själv att göra, för det enda jag egentligen har lust till är att ligga i sängen. Men jag vet att gör jag det kommer jag bara att må ännu sämre med tiden, och det vill jag ju inte. Idag tvingade jag mig ut och gick 9 km.. Försökte att koncentrera mig på musiken hela vägen så jag inte skulle börja tänka en massa och väcka hjärnspökena jag har. De är nämligen väldigt duktiga att förstöra för mig. Men jag klarade det! Så nu är jag hemma igen och ska nog bara vila och ta det lugnt resten av dagen. För en annan sak som också är väldigt jobbigt när man är svårt deprimerad och har väldigt mycket ångest är att man blir utmattad vid minsta lilla ansträngning. Det räcker alltså bara att jag åker ner till stan fram och tillbaka eller tar en promenad så är all min energi borta. All oro och jobbiga tankar suger verkligen musten ur en..
 
Har fått ett annat problem också. De senaste månaderna har jag haft väldigt mycket ont i huvudet. Smärtan sitter i nacken, bakhuvudet och upp till pannan, så jag antar att det är spänningshuvudvärk. Har googlat lite på spänningshuvudvärk och har man ont i minst 15 dagar i månaden i minst 3 månader klassas den som kronisk. Har inte haft ont varenda dag, men säkert mer än 15 dagar i månaden så jag börjar bli lite nojig nu. Har börjat skriva upp de dagar jag har ont och nästa vecka har jag en läkartid så då får jag ta upp detta. Hela min livssituation börjar bli skrattretande, det har hänt så mycket negativt den senaste tiden att det är löjligt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta..

I got a war in my mind

 

Stitches


Cash och en bortskämd prinsessa


Idag har mitt liv blivit liiite lättare för inatt sa det CA-CHIIIIING (!) på mitt konto efter att det har ekat tomt i 5 månader. Så nu ska jag gladligen köpa busskort och betala mina räkningar med egna pengar, haha. Det känns sååå skönt. Pengar är inte så viktigt när man har dom, men när man inte har dom känner man sig handikappad..
 
Sen måste jag bara tala om att jag har världens mest bortskämda duva i världshistorien. Hon är en prinsessa, drottning, Ers majestät och alla kungliga högheter som finns på en och samma gång och hon är så väl medveten om det. Sen hon fick sin virussjukdom i nervsystemet har hon fått sova antingen i min eller mammas säng, och inatt var det min tur att ha henne. Hade gjort iordning typ halva min säng till henne och gett henne en hel kudde för själv sig.. Men vill hon sova på den? Neeeeeej, hon skulle envist sitta på min kudde. Hon försökte även klättra upp på mig och sitta på min axel eller nått annat ställe som innebär att jag måste ligga jätteobekvämt. Och hon ger sig heller inte förrän hon får som hon vill, och det vet hon att hon får förr eller senare.. Hjälp.

They tried to bury us but they didn't know we were seeds

 
En bild säger mer än tusen ord. För mig så säger den här bilden mer än vad jag egentligen skulle kunna uttrycka i ord. Bilden tillsammans med citatet sammanfattar 16 år av vänskap mellan mig och min bästa vän. 16 år av vänskap som genom motgångar och hat från andra människor bara har blivit starkare för varje år. Vi är båda två lite trasiga och andra människor ser oss kanske som konstiga och knäppa. Men tillsammans är vi starka och oslagbara, och det kan ingen ändra på. Jag älskar denna underbara människa gränslöst och hon betyder mer för mig än vad hon nog själv förstår.  Hon är min partner in crime, min soulie, min andra halva och helt enkelt världens bästaste bästa vän.

11 saker att tänka på om du älskar någon med ångest

Jag har levt med ångest i halva mitt liv och jag känner personligen att har man ångest blir man många gånger missförstådd, vilket oftast bara gör ångesten värre. Det är viktigt att folk med ångest åtminstone har närstående som är förstående och vet hur man ska hantera situationer då ångesten tar över. Hittade en lista med punkter som är till som en fusklapp för de personer som har en familjemedlem, vän eller annan närstående som har ångest. På så sätt kan det bli lättare för den drabbade, men också för de personer som finns omkring den drabbade.
 
1. De är mer än sin ångest
Ingen gillar att definieras av en enda sak. Om du verkligen vill stötta någon med ångest, påminn dem att du uppskattar individen bakom ångesten. Inse att de är mer än sin ångest.
Det låter som att det här vore sunt förnuft, vi går inte runt och dömer folk efter bara en sak för det mesta, men människor har en tendens att blindas av problem med mental hälsa. De är fortfarande människor, lika komplexa som alla andra. Snälla, kom ihåg detta.
 
2. De kan bli trötta lätt
Ångest är uttröttande. Det verkar som att de enda som förstår hur uttröttande det verkligen kan vara är andra som lider av ångest. Ångest gör att folk lever på helspänn. De är alltid på alerten, har oroliga sinnen, och deras kroppar är alltid redo att fly eller fäkta. Med helspänningen kommer trötthet. Situationer som människor utan ångest kan segla igenom är mer uttröttande för den med ångest.
 
Har du någonsin haft en stressig vecka på jobbet, där du varje dag vaknar och tänker ”wow, hoppas det lugnar ner sig snart”? Så lever en person med ångest varje dag, och det är utmattade. Kom ihåg det nästa gång du pressar någon med ångest till att bli mer ”produktiv”.
 
3. De blir lätt överväldigade
Deras sätt att vara på helspänn gör också att de överväldigas lätt. De är medvetna om allt som sker i och omkring dem. Varje ljud, handling, lukt, ljus, varje människa, varje föremål. För någon som ständigt är så alert kan en situation som inte verkar så överväldigande (t.ex. tanken på att flera personer pratar i ett rum) leda till att deras huvud snurrar runt. Du kan läsa mer om det här.
 
När du försöker uppmuntra någon med ångest att gå någonstans, kom ihåg att det du njuter av kan vara överväldigande för personen. Försök inte låsa fast dem. Försäkra dem om att de kan gå därifrån när som helst.
 
4. De är väl medvetna om att ångesten ofta är ologisk
Att vara medveten om det ologiska hindrar inte tankarna från att löpa amok. Det hindrar dem inte från att tänka på hundratals katastrofscenarion. Om det vore så enkelt som att säga ”okej, det är ologiskt – det finns ingen mening med att oroa sig” skulle de flesta med ångest inte lida av det längre.
En av de värsta sakerna med ångest är hur medvetna de som lider av det kan vara om det ologiska. Att påpeka att det är ologiskt hjälper inte – det vet det redan. De behöver medlidande, förståelse och stöd – de behöver väldigt sällan råd om hur ologisk och meningslös deras ångest är (för det är inte ens att ge råd). Du kan läsa mer om det här.
 
5. De kan berätta hur de känner (du behöver bara lyssna)
Att ha ångest betyder inte att de inte kan uttrycka sig eller kommunicera (om de inte har panik, för då kan de förmodligen inte det. Försök inte tvinga dem!). De vill fortfarande prata, och föra sin egen talan. De kommer berätta vad de känner.
 
Ofta tror folk att någon med ångest, eller vilket problem som helst, inte kan eller vill kommunicera – det är för att de väljer att avstå, vanligtvis för att den andra parten var avvisande förra gången de öppnade sig. Nästa gång du tror att de inte kan föra sin egen talan, håll tyst och ge dem chansen att faktiskt prata. Ta sedan chansen att lyssna.
 
6. De behöver inte höra någon konstant fråga “är du okej” när de har panik
När du ser någon med panik som du vet har ångest, måste du verkligen fråga om de är okej?
Du vet redan svaret. Deras hjärta slår en miljon slag i timmen, deras händer är spända, deras bröstkorg är åtstramad, deras lemmar vibrerar av allt adrenalin och deras hjärna har inträtt i kroppens ”fly eller fäkta”-funktion. Helt ärligt? En del av dem tror att de håller på att dö. Så istället för att fråga om de är okej, försök med något mer hjälpsamt och konstruktivt. Bra exempel är:
 
“Kom ihåg att andas”
”Kom ihåg ”
”Vill du att jag ska hjälpa dig någonstans tystare/tryggare/lugnare?”
”Jag finns här om du behöver mig.” (här borde du lämna dem ensamma såvida de inte ber dig att stanna)
”Du har panik, det kommer att gå över. Du har tagit dig igenom detta förut, och du kommer göra det igen”.
 
Men nyckeln till allt detta: om de ber dig lämna dem ifred – lämna dem ifred! De har erfarenhet av att hantera sin ångest, så låt dem göra det som de vill.
 
7. Du uppskattar att du finns där för dem
Ångest är jobbigt för alla inblandade, dig också. De förstår det, och de förstår hur ologiska de är, de förstår att d1u avstått från vissa saker för att de inte kunde genomföra det. De är inte blinda för vad som krävs för att stötta dem.
Om det finns en sak som alla med ångest har gemensamt är det att de tänker för mycket – de tänker väldigt mycket. En del av dessa tänkande berör alltid personerna som stått bredvid dem. Ditt stöd förbises inte – oavsett hur litet du tror att det varit.
 
8. Det kan vara svårt att släppa taget
En del av ångest är det ständiga tänkandet, men för att verkligen förstå det behöver vi förstå vad det bottnar i. När någon upplever något traumatiskt, vilket folk med ångest gjort mer än nog, kan minnes (om det inte hanteras korrekt) lagras i den del av det limbiska systemet som minnet använder för att avgöra om vi är i kris. Du kan läsa mer om det här.
 
Minnet lagras på ett helt annat sätt och i en annan del av hjärnan, jämfört med ett vardagsminne som snabbt lagras. Det får hjärnan att reagera annorlunda på minnet. Hjärnan försöker aktivt hitta ett samband mellan det traumatiska minnet och den nuvarande situationen (vilket delvis gör att personen är på helspänn).
 
När hjärnan fastnar i denna cykel kan det vara svårt att släppa taget om saker. När hjärnan tränas att stanna i denna cykel genom förlängd ångest kan det vara väldigt svårt att släppa taget om något alls. Människor med ångest kan inte bara ”släppa taget”, deras hjärna tillåter det inte, så tjata inte på dem om det.
 
9. Förändring (även väntad sådan) kan vara svår
Alla har en bekvämlighetszon, ångest eller ej. Att gå utanför den zonen kan vara svårt även för den mest välanpassade, så det kan vara extra utmanande för den med ångest. Det här ska inte förväxlas med fördomen att de med ångest ogillar förändring eller att gå utanför bekvämlighetszonen, för de kommer förmodligen att växa när de faktiskt gör det. Det kan bara vara svårare för dem att göra det.
 
Det som brukar få de med ångest att slippa undan från sin ångest är när de tillåts vara i sin komfortzon utan att något stort förändras omkring dem. När de måste möta stora förändringar kan det ta längre tid för dem att lugna ned sig och komma tillbaka in i zonen. Kom bara ihåg att ha lite mer tålamod och förståelse för de med ångest. De försöker, det gör de verkligen.
 
10. De ignorerar dig inte (alltid) med flit
En del av att kontrollera ångesten är att kontrollera den inre monolog den medför. Ibland kan detta kräva mycket uppmärksamhet. De konstigaste sakerna kan starta obskyra tankeprocesser hos den med ångest. Om de helt plötsligt ”försvinner” ur samtalet finns det en god chans att de tänker på något som precis sagts, eller att de försöker samla tankarna. Båda dessa saker kräver stor koncentration.
 
De ignorerar dig inte, åtminstone inte med flit. De försöker bara låta bli att bryta ihop framför dig. Du behöver inte fråga om de är okej, och du behöver definitivt inte förhöra dem om vad du precis sagt. Om det verkligen är viktigt kan du försiktigt ta upp det när de verkar mer samlade.
 
Deras hjärnor kan vara krigszoner ibland. De kommer oväntat försvinna från samtal, och när de inser att de gjort det kommer de känna skuld. Försäkra dem om att du förstår, och säkerställ att de verkligen tagit in de viktiga nyheter ni kan ha diskuterat, särskilt om det handlar om att de ska ta ansvar för något (och skriv kanske en lapp om det också!).
 
11. De är fantastiska!
Precis som alla andra på Jorden är de fantastiska (det är därför du älskar dem, eller hur?)! det är enkelt at fokusera på det dåliga, särskilt när det gäller psykisk hälsa, men en del av att överkomma det negativa är att minnas det fantastiska som kom före, och som kommer komma efter, problemet.
 
Välj att se fördelarna. Välj att se det fina i varje situation. Välj att se det fantastiska. Om de kan det så kan du också.
 
(Listan är tagen från Beundra.se)
 
 

3 is the magic number

3 saker jag ser fram emot

- Att få pengar.. Har varit utan i snart 5 månader så det är mer än behövligt nu.

- Nästa cheatday. Är såå sugen på typ allt, men jag måste hålla mig ett par veckor..

- Julafton?

 

3 saker jag gillar

- Mina bebisar <3

- Choklad.  

- Min nya säng.

 

3 saker jag inte gillar

- Min depression och min dagliga ångest.

- Spindlar och andra kryp. Bläää.

- Oärliga och falska människor.

 

3 saker jag vill

- Resa och uppleva massa roliga saker.

- Få mitt egna hem.

- Tatuera mig.

 

3 saker jag kan

- Komma ihåg namn och känna igen folk. Har ett jävla bra minne när det kommer till sånt.

- Vara bra på att vara ensam. Oftast gillar jag mitt eget sällskap väldigt bra.

- Hitta rätt på nya platser eller på ställen jag bara varit en gång. Har väldigt bra lokalsinne med andra ord.

 

3 saker jag inte kan

- Vara social. Att bara kunna prata obehindrat med en ny människa kommer inte naturligt för mig.

- Vara utan min lypsyl.

- Säga nej till folk.

 

3 saker jag pratar om ofta

- Sånt som visas på tv (nyheter, tvprogram, filmer, serier mm).

- Sånt som är aktuellt i mitt liv.

- Vardagssaker som vädret, kläder, mat osv.

 

3 saker jag blir lugn av

- Mimmie. Världens bästa ångestmedicin.

- Planering och rutiner.

- En städad lägenhet med ordning och reda.

 

3 saker jag blir stressad av

-  Att prestera och bli pressad till att göra saker jag känner att jag inte klarar av eller känner att jag är dålig på.

- Att trängas bland mycket människor.

- Oreda.

 

3 saker jag ska göra i helgen

- Träna om jag orkar.

- Äta?

- Sova?

 

3 saker jag har gjort den senaste veckan

- Varit i Stockholm.

- Fixat med mitt nya rum.

- Träffat bästa Therese.

 

 

Say hello to Hugo

 
Igår fick jag en ny familjemedlem, nämligen lilla Hugo som är en liten undulatunge. Har mer än tillräckligt med fåglar redan, men är man extrem djurvän som jag blir det lätt att man tar hem fåglar bara för att man tycker synd om dom. Hittade lilla Hugo på blocket, och genast såg jag att han satt ensam i en liten bur. Så ska inte fåglar leva. De ska leva tillsammans med andra fåglar och ska att ha tillgång till att få flyga fritt. Tanken på att någon annan kanske köper Hugo och låter honom sitta där ensam hela sitt liv gav mig ont i magen, så jag beslöt mig för att ta honom. Nu kommer han aldrig mer behöva vara ensam, och senare idag ska vi släppa ut honom så han ska få flyga fritt för första gången och få träffa sina nya kompisar :)

The worst feeling ever


Den värsta känslan jag vet är känslan av att mitt hjärta brister när jag ser Mimmie mår dåligt. När hon lider, lider jag med henne så mycket att hela jag går sönder. Och förutom denna känslan finns det ingenting jobbigare än den stunden då man är hos veterinären och de tar hennes bur och går iväg. Jag, som alltid ska ha 100 % kontroll över Mimmie och vakar över henne som en hök, har plötsligt ingen kontroll längre. Jag, som skyddar henne från minsta lilla, kan helt plötsligt inte skydda henne alls. Hon är i händerna på helt främmande människor, som egentligen skulle kunna göra vad som helst med henne. Det skrämmer mig oerhört mycket.
 
Igår fick jag se Mimmie i ett tillstånd jag aldrig har sett förut. Och det var riktigt otäckt. Hon hade sövts ner för att byta hormonchip, och vanligtvis när de kommer tillbaka med Mimmie har hon hunnit vakna till. Men igår när de kom tillbaka med henne var hon fortfarande väldigt påverkad av narkosen och såg helt livlös ut. Hon bara låg där och jag när jag tog i henne fick jag ingen reaktion alls. Jag kunde inte ens känna att hon andades, så för ett par sekunder trodde jag faktiskt att hon var död. Det var otroligt obehagligt att se henne så. Det tog ett par timmar men sen blev hon tack och lov sig själv igen.

Forget your troubles for a moment and look at the sky


Room makeover


Har i flera dagar fixat med mitt rum för att få det lite mysigare. Har bland annat målat om, från mörkrött till rosa (det ser lila ut) och grått. Jag är riktigt nöjd, mitt rum är mycket mer harmoniskt och lugnande nu. Och framför allt mysigare! Har också fått en ny säng som är större än min gamla. Sover som en prinsessa nuförtiden kan jag tala om. Dock är mitt rum ganska litet, vilket innebär att nu när jag har en större säng får jag inte plats med mycket annat som jag behöver. Så jag måste klura ut hur jag ska lösa det problemet.

Tjejkväll


Häromdagen var jag på den årliga tjejkvällen som äger rum i stan. Alla affärer har öppet till 21 och man kan tävla om olika priser. Shoppade man för över 500 kr fick man även en goodiebag, och vem vill inte ha en goodiebag liksom? Så det blev lite shopping för mig, men inte nog med det, när jag hämtade ut min efterlängtade goodiebag råkade jag även vinna 2 kg Plopp.. Blev jätteförvånad och glad, för jag vinner liksom aldrig något, men nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med så mycket Plopp, haha. Jag kan ju knappast äta upp allt själv. Aja, det löser sig nog. Hade iallafall en jättebra kväll, fler tjejkvällar tack!

RSS 2.0