Redo för krig

 
Sååå.. jag vägde mig häromdagen. Det var inte alls planerat. Jag har liksom levt i förnekelse och vågvägrat i över ett år (stort misstag), men så fick jag helt plötsligt ett ryck och ställde mig på den där jävla vågen. Eftersom jag mått väldigt dåligt det senaste året och även ätit den där medicinen som gav mig viktproblem visste jag att det skulle vara illa. Men det var värre än illa, det var katastrof. Jag hade ett litet psykbryt direkt efter, men sen insåg jag ganska snabbt att det är ingen idé att deppa ihop och tycka synd om mig själv. Det är bara att börja om från början och kämpa. Och jag kan tala om att NU JÄVLAR ÄR DET KRIIIIIIG!!! Krigsmålningen är på och jag är redo för strid!!! Det är jag mot fettet!! Haha.
 
Mitt mål just nu är att först och främst gå ner 22 kg tills jag ska till Mallorca, vilket är den 16 september. Så det är fullt möjligt, OM min kropp sammarbetar med mig vill säga. De senaste tre åren har min kropp inte alls sammarbetat med mig pga av min medicin. Men nu tar jag ju inte den längre, så jag håller tummarna att det ska gå bra nu. Så planen är nu att räkna varneda liten kalori jag äter och röra på mig allt jag kan. Har redan powerwalkat 2,5 mil denna veckan och jag ska senare ut och powerwalka en mil till. Jag vill verkligen att kilona ska rinna av mig så det är bara att köra stenhårt.

Adventure of a lifetme


You're a warrior

 
 

Idag är ingen vanlig dag!

 
Det är en mycket speciell dag idag, för idag fyller min favorittjej hela 14 år!! GRATTIS MIN ÄLSKLING, JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER DIG!
 
Så idag ska världens bästa Mimmie få extra mycket kärlek (vet inte riktigt hur det ens är möjligt, hon blir redan behandlad som en prinsessa här hemma varje dag, dygnet runt), och hon ska få äta sin favoritmat - GLASS!! För glass är ju mat.. haha.

Throwback Thursday #9

 
Nu jäklar har vi hamnat långt bak i tiden kan jag tala om, för bilden här ovan är från min 16-årsdag. Så detta är nästan 11 år sedan.. Känner mig inte alls gammal. Det här är Stina innan hårfärg, plattänger, smink, piercingar och tatueringar. Alltså heeeelt naturlig (förutom lite mascara kanske). Det är också innan min käkoperation, som jag gjorde för att rätta till mitt underbett. Som ni kanske ser så ser jag inte så glad ut, och det var jag inte heller. Min 16-årsdag var en av de värsta födelsedagarna jag har haft. Ni förstår, den blurrade personen brevid mig är min pappa, och jag var inte alls nöjd med att han var där. Så först kom han mot min vilja, sen fick han världens utbrott när han fick reda på att jag inte ville ha honom där. Sen gick massa andra saker fel också.. Så ja, det vart kaos den dagen.
 
Jag var en väldigt osäker tjej när jag var 16 år. Som ni ser på bilden sitter jag hukad med armarna över magen. Här började mina ätstörningar verkligen spåra ur och jag hade dessutom svåra komplex för min längd. Idag har jag accepterat mina 176 centimeter, men under min uppväxt och tonårstid var det riktigt jobbigt. Jag ville bara vara "som alla andra", men jag var allt annat än just det.

Growth is painful. Change is painful. But nothing is as painful as staying stuck somewhere you don't belong.


Serietips - Pretty little liars

 
Jag har helt och hållet fastnat för serien Pretty little liars och kan varmt rekommendera den för dem som inte redan har sett den. Jag har inte sett alla säsonger än, men det är verkligen en serie full med spänning. Serien är uppbyggd på hemligheter och lögner vilket gör att serien aldrig blir tråkig. Jag har vanligtvis svårt att bli "beroende" av en serie, ni vet sådär att man knappt kan vänta tills man får fortsätta se nästa avsnitt. Men denna serien har verkligen gjort mig beroende. Dessutom har jag fått en kändiscrush på Tyler Blackburn som spelar Caleb.. Omg säger jag bara. Jag är så avundsjuk på Hannah från serien..

You may see me struggle, but you'll never see me quit

 
Som de flesta så kikade även jag på mello igår, och jag måste säga att det känns som det finns hopp i år. Förra året var ju en flopp utan dess like. Men det var bra programledare igår, lite humor emellan åt som faktiskt var rolig, låtarna var väl inte de bästa men jag fastnade för en låt som jag tyckte var sååå bra. Jag till och med röstade på den, vilket jag aldrig brukar göra annars. Det var Robin Bengtssons låt, den var ju grym! Och den gick ju vidare till final också, så jag är nöjd, hah.
 
Idag har jag faktiskt vart hurtig och powerwalkat till gymmet och sedan tränat rygg och mage. Hoppas på att det kommer kännas rejält imorgon. Saknar verkligen att träna hårt på gymmet, men ångesten har verkligen tagit över den senaste tiden så det har inte funkat så bra för mig. Men jag kämpar stenhårt nu för att komma tillbaka till regelbunden träning, rutiner, bra mat osv. Men det är en jävla kamp, så jag tar små steg i taget. Så alla ni som har sagt eller tror att jag bara sitter hemma och tycker synd om mig själv, ni kan ju seriöst ta er någonstans. Ni är riktiga idioter.

RSS 2.0