Today

Det första jag gjorde när jag vaknade:
Drack kaffe och kollade på nyhetsmorgon.

Startade dagen med:
Kaffe som sagt.

Fortsatte dagen med:
Grattade mamma på morsdag, tvättade, promenad till min lägenhet, handlade, bakade en paj och fikade.

Dagens humör: 
Ledsen.

Klantigaste idag :
Tog en för liten form till pajen.. Pajen svämmade typ över men den gick att äta iaf.

Dagens middag:
Klurar på det..

Dagens färg:
Svart.

Önskar mig just nu:
Att jag kunde stänga av min hjärna en stund. Orkar inte känna. Orkar inte tänka.

Ord som jag använder alldeles för ofta:
"Mhm", "jag orkar inte" och en del svordomar..
Dagens höjdpunkt: 
Att göra mamma glad.

Tråkigaste göromålet för dagen: 
Hänga upp tvätten.

Dagens roligaste: 
Har tänkt länge på denna nu.. Kommer inte på nått.

Ska göra just nu: 
Käka och vila lite.


It's gonna be ok

 
I'm really sorry
Sorry I dragged you into this
I overthink, that's all it is
The way you love me
The way you love me 'til the end
The way you love me
Oh yeah, it makes me king (queen) again

Throwback Thursday #14

 
Tb från 2015 då jag hade lila hår i olika varianter. Saknar mitt hår..
 

She was brave and strong and broken all at once


Bästa videon ever

 

Skrattar varenda gång 😂


5 saker just nu

 
Mitt huvud går sönder. Har haft vidrig huvudvärk (spännigshuvudvärk som också sitter i nacken, käken, örat och runt ögat) konstant sen i tisdagskväll och jag känner att psykbrytet är nära nu. Det gör så satans jävla ont och inga tabletter funkar.. Och jag kan inte ens lägga mig ner och vila, just för att det också gör så ont i nacken. Jag vill bara gråta..
 
Jag längtar till lördag. Då ska jag och mamma ha pizzakväll och kolla på ESC. Ska bli så mysigt. Har dessutom typ inget att se fram emot nu för tiden så då betyder en sån liten grej väldigt mycket för mig.
 
Jag fyller år snart. Eller ja, så himla snart är det inte. Om 26 dagar för att vara exakt. Mina tre senaste födelsedagar har varit riktigt kassa, så förra året bestämde jag mig för att skita i min födelsedag i fortsättningen.. Men vi får väl se. Ska väl käka tårta iallafall.
 
Min ångest har blivit värre. Egentligen har allt blivit värre. Ångesten, oron, stressen, depressionen, sömnproblemen, huvudvärken.. Yay, det är kul att vara Stina.
 
Jag saknar mitt hår. Hade rätt långt hår förra året, men på grund av näringsbrist och all psykisk stress de senaste åren har jag tappat typ hälften, plus att det har gått av i topparna.. Så nu är det MYCKET kortare och tunnare. Gör allt i min makt att försöka få tillbaka mitt hår, men även om det går så tar sånt lång tid. Har någon något bra tips på kosttillkost, hårprodukter, eller vad som helst som kan hjälpa mitt hår, snälla lämna gärna en kommentar!

Despacito


Don't get too close, It's dark inside. It's where my demons hide.

 
Idag lever jag i totalt mörker. Jag är vilsen och tom. Och ensam. Så jävla ensam. Jag har insett att jag gör mer skada än nytta och det bästa är nog om jag är just ensam. Hela tiden. Jag har levt med ångest i över halva mitt liv, men på senaste tiden har den verkligen tagit över. Den skapar hemska, mörka tankar i mitt huvud. Den kontrollerar vad jag säger, vad jag gör, vad jag känner. Den hindrar mig från göra saker i livet. Den tar min sömn och gör det svårt för mig att andas. Jag kämpar mot den varje dag, men för det mesta så vinner den. För det mesta så förstör den och har sönder allt fint i mitt liv.
 
Jag har suttit i sängen i ett par timmar nu. Bara suttit där. Ingen tv, ingen musik, inget sällskap. Bara jag med min ångest. Jag orkar inte äta, sova har jag försökt att göra.. men det går inte. Mina ögon svider av alla tårar och varenda cell i min kropp skriker efter sinnesro.. Jag behöver lite lugn och ro. Och en kram. En kram kan jag verkligen behöva nu.

Lazy sunday

 
Gårdagen spenderade jag med de underbara personerna på bilden, min älskling och hans mormor. Det var så mysigt och trevligt så, det är det alltid. Idag får jag dock spendera min dag ensam.. Har vart nere i stan och solat en snabbis och även vart och kollat på ett par grejer. Dock säger plånboken ifrån så det blev ingen shopping. Det är pissigt väder och jag mår inte superbra så det blir antagligen att hänga med sängen och netflix idag.. Vi har blivit väldigt bra vänner på sistone.

En av miljoner tankar

 
I hela mitt liv har jag skämts över mig själv. I hela mitt liv har jag ursäktat mig själv. Jag har levt efter andras regler och låtit andra bestämma vem jag ska vara och hur jag ska se ut. Jag har låtit folk stampa på mig, förminska mig och förnedra mig. Jag har trott på vartenda kränkande ord jag har fått höra, jag har tagit åt mig av dessa ord och det har format mig till den jag är idag. Idag är det så viktigt att man ska vara sig själv, man ska skita i alla andra och vara stolt över sig själv. Killar vill helst ha självsäkra tjejer med bra självförtroende. Osäkra tjejer är oattraktivt. Men jag har aldrig riktigt känt att det är okej att vara mig. Hur skulle jag kunna tycka det när jag har fått höra att jag inte ens förtjänar att leva för att jag är för tjock. Eller att jag är efterbliven och förståndshandikappad. Att jag är så dum i huvudet att jag borde få min skalle insparkad. Vissa kommentar jag har fått liksom ekar i mitt huvud, trots att det har gått många många år. Som tex när jag var tolv år och en annan tjej sa till mig att jag var så jävla ful att ingen någonsin skulle vilja ha mig. Jag kan tala om att jag trodde henne, för ingen ville ha mig.
 
Detta handlar inte om att jag tycker synd om mig själv, för det gör jag inte. Jag blir bara så arg och frustrerad att man MÅSTE vara på ett visst sätt för att bli accepterad. Varför kan det inte vara okej att vara lite konstig, om det är det man vill kalla det. Folk förstår sig inte riktigt på mig, men varför måste man göra det? Kan inte jag få vara jag på mitt konstiga lilla vis, och ändå bli omtyckt. För jag är ingen dålig människa. Jag bryr mig om de människor jag har i min närhet, jag visar respekt åt alla (till och med dem som tryckt ner mig till botten), jag provocerar inte folk eller sårar folk med flit. Jag mår skit när jag gör någon ledsen och vill aldrig någon illa. Jag vill alla väl och vill alltid göra alla nöjda och glada. Jag är för snäll. Men det flesta uppskattar inte det, de utnyttjar det. Kanske behöver jag bli en bitch och få lite skinn på näsan. Kanske borde jag sätta ner foten och säga precis vad jag tycker och tänker oavsett vad det får för konsekvenser. Problemet med det är att jag då blir någon jag inte är. Jag är ingen bitch, jag är bara en helt vanlig tjej som vill ha lite respekt.. That's it.
 
Texten är skriven den 27 juli 2015, men jag publiceraden den aldrig utan sparade den som ett utkast.. Har en del såna här utkast kan jag tala om. Jag skriver ut mina känslor och tankar, men jag vågar inte dela med mig av dom. Jag känner fortfarande så här, men sen jag skrev den här texten har en hel del hänt och jag har förändrats som människa. Så hade jag skrivit en liknande text idag hade den nog blivit lite annorlunda. Jag plågas fortfarande av allt det andra människor har utsatt mig för och jag vill fortfarande bli omtyckt för den jag är. Men idag har jag mer accepterat min ensamhet. Tycker du inte om mig? Tycker du jag är konstig? Vill du inte ha med mig att göra? Fine. Jag klarar mig. Jag jagar inte människor längre. Jag kämpar inte för att bli omtyckt längre. Jag kämpar inte för att få respekt längre. Antingen får jag den, eller så får jag den inte.

Remixed x 2

 

RSS 2.0