Update

En hel månad sedan jag kikade in här. Mitt liv är lite berg-o-dalbana nu, så har inte direkt prioriterat bloggandet. Ibland undrar jag varför jag ens har en blogg. Antagligen mest för min egen skull, men jag skulle gärna blogga lite seriösare om jag hade orken. Kanske i framtiden. 
 
Den senaste månaden har det hänt en del. Min älskade mamma fyllde bland annat 70 år och hade 70-års kalas ute på min morbrors gård som ligger i Alster. Mycket trevligt.
 
Fick även helt oplanerat tillskott i min lilla fågelfamilj. En liten nymfparakitpojk som hittades i skogen av en kvinna. Han är så snäll och go och passar perfekt in i flocken. Och juste, han heter Frasse.
 
Kossorna på min morbrors gård.
 
 Lilla frasse.
 
Sen var jag tvungen att hastigt sluta med min medicin då jag fick en allergisk reaktion av den. Det har gjort att jag har haft ångest från helvetet den senaste tiden. Ganska typiskt att jag blir allergisk mot den första medicinen som någonsin har funkat någorlunda. Åt flouxetin i ca 8 månader, men den gjorde mig bara extremt trött och jag sov bara bort mina dagar. Så istället testade jag Voxra. Helt plöstligt var jag inte lika trött längre och jag hade mildare ångest.. Men ja, sen kom ju de hemska allergisymptomen istället. Så nu står jag utan medicin och mår skit rent ut sagt. 
 
På senare tid har även min viktsituation spårat ut. Har gått upp väldigt mycket i vikt och har blivit väldigt deprimerad av detta. Jag får inte på mig några kläder, jag vill inte träffa folk och jag hatar min kropp mer än någonsin. Jag har också fått ont i mina knän och har svårt att röra på mig, mitt välmående är helt enkelt åt helvete. Så min plan är nu att börja i viktväktarna och få bort alla överviktskilon. Samtidigt måste jag tänka på min ätstörning så jag inte hamnar på ruta ett igen.. Jobbig kombo det där.
 
Förutom att jag ska försöka gå ner i vikt och förhoppningsvis börja med en ny medicin snart så väntar också en mp-utredning inom kort. Dessutom ska jag bli sambo om ca två veckor och håller på att hjälper min pojkvän med hans flytt nu. Såå atte, det är mycket nu.. Men man får bryta ihop och sedan resa sig upp igen. Och så gör man så om och om igen tills man har tagit sig igenom skiten. Jag har gett mig faan på att det ska bli bra någongång. Kanske inte idag. Eller imorgon, eller nästa vecka, eller nästa år. Men någongång.
 
Min älskade (soon to be) sambo 

RSS 2.0