Ullared & VV

Nu kan jag äntligen stryka en punkt på min bucketlist, för nu har jag äntligen besökt Ullared för första gången i mitt liv! Det var en rolig, men också väldigt jobbig upplevelse. Dels var det väldigt jobbigt för min kropp att sitta sammanlagt 10 timmar på en buss och sen vandra omkring i ett gigantsikt varuhus i 5 timmar. Var ganska mörbultad när jag kom hem. Sen vart det också väldigt överväldigande inne i varuhuset. Det var alldelses för mycket intryck och för mycket folk inne på varuhuset för att min hjärna skulle orka hantera allt. Så jag fick lite smått panik.. Men jag kom ut därifrån med många bra inköp och 2700 kr mindre. Hade seriöst kunnat köpa halva Gekås, det fanns för mycket bra saker. 
 
 
Och imorgon har jag gjort min första vecka med Viktväktarna. Det har gått bra måste jag säga. Har inte riktigt kommit in i det helt än, jag har fortfarande lite svårt att veta vad jag ska äta utan att det blir för mycket poäng. Men jag har hållt mig inom mina smartpoints, så jag är nöjd. Har dock inte tränat något denna veckan, har inte hunnit helt enkelt. Så jag tror inte på något lysande resultat. Men det gör inget, bara det går åt rätt håll. 

Update

En hel månad sedan jag kikade in här. Mitt liv är lite berg-o-dalbana nu, så har inte direkt prioriterat bloggandet. Ibland undrar jag varför jag ens har en blogg. Antagligen mest för min egen skull, men jag skulle gärna blogga lite seriösare om jag hade orken. Kanske i framtiden. 
 
Den senaste månaden har det hänt en del. Min älskade mamma fyllde bland annat 70 år och hade 70-års kalas ute på min morbrors gård som ligger i Alster. Mycket trevligt.
 
Fick även helt oplanerat tillskott i min lilla fågelfamilj. En liten nymfparakitpojk som hittades i skogen av en kvinna. Han är så snäll och go och passar perfekt in i flocken. Och juste, han heter Frasse.
 
Kossorna på min morbrors gård.
 
 Lilla frasse.
 
Sen var jag tvungen att hastigt sluta med min medicin då jag fick en allergisk reaktion av den. Det har gjort att jag har haft ångest från helvetet den senaste tiden. Ganska typiskt att jag blir allergisk mot den första medicinen som någonsin har funkat någorlunda. Åt flouxetin i ca 8 månader, men den gjorde mig bara extremt trött och jag sov bara bort mina dagar. Så istället testade jag Voxra. Helt plöstligt var jag inte lika trött längre och jag hade mildare ångest.. Men ja, sen kom ju de hemska allergisymptomen istället. Så nu står jag utan medicin och mår skit rent ut sagt. 
 
På senare tid har även min viktsituation spårat ut. Har gått upp väldigt mycket i vikt och har blivit väldigt deprimerad av detta. Jag får inte på mig några kläder, jag vill inte träffa folk och jag hatar min kropp mer än någonsin. Jag har också fått ont i mina knän och har svårt att röra på mig, mitt välmående är helt enkelt åt helvete. Så min plan är nu att börja i viktväktarna och få bort alla överviktskilon. Samtidigt måste jag tänka på min ätstörning så jag inte hamnar på ruta ett igen.. Jobbig kombo det där.
 
Förutom att jag ska försöka gå ner i vikt och förhoppningsvis börja med en ny medicin snart så väntar också en mp-utredning inom kort. Dessutom ska jag bli sambo om ca två veckor och håller på att hjälper min pojkvän med hans flytt nu. Såå atte, det är mycket nu.. Men man får bryta ihop och sedan resa sig upp igen. Och så gör man så om och om igen tills man har tagit sig igenom skiten. Jag har gett mig faan på att det ska bli bra någongång. Kanske inte idag. Eller imorgon, eller nästa vecka, eller nästa år. Men någongång.
 
Min älskade (soon to be) sambo 

The breakdown

Igår bröt jag ihop. Totalt. Jag bröt ihop ute bland folk, på en plats där jag inte kunde gömma mig. Och det som fick mig att bryta ihop var inget man vanligtvis bryter ihop av. Jag var i en butik med min mamma. Vi var där inne för att fördriva tiden innan våran bio började. Vi hade bara varit i butiken i en minut då mamma stöter ihop med en bekant. En bekant som inte har sett mig på evigheter. Jag står en bit bort när jag ser henne. Hon vinkar till mig, jag vinkar tillbaks och får genast panik. Jag inser snabbt att hon vill hälsa på mig och det sista jag vill är att visa mig för henne. Jag känner en sån skam för hur jag ser ut och för min livssitution. Jag skäms för min existens och att jag tillåter mig själv att vistas bland folk. Jag tycker det är jobbigt att vara bland folk, men att visa mig för folk som känner mig eller känner igen mig ger mig en sån skräckkänsla som ingen kan förstå. Ibland kan jag känna att jag hellre dör än att skämma ut mig inför bekanta. 
 
När jag står där och paniken växer inom mig försöker jag genast hitta en flyktväg ut från butiken, men jag hittar ingen. Jag är fast. Hjärtat rusar, jag börjar svettas och försöker hålla inne tårarna. Jag gömmer mig bakom en hylla där hon inte kan se mig och hoppas på att hon ska gå iväg. Men istället kommer hon emot mig. Nu är det kört, nu kommer hon se hur ful jag är. Jag smetar på ett leende och låtsas som ingenting. Jag försöker vara trevlig, men jag säger inte mycket. Jag vill bara att hon ska gå. Jag dör inombords.
 
Äntligen går hon och då brister det. Jag rusar in i ett omklädningsrum och jag kan inte längre hålla inne tårarna. Jag vill bara sjukna ner i jorden. Där och då kändes det som hela livet rasade. Jag skakar och jag kan inte sluta gråta. 
 
Dessvärre hade jag inte tid att bryta ihop just då, för vi skulle ju på bio. Så jag fick svälja ångesten och hålla inne de sista tårarna som så gärna ville ut. 
 
I situationer som denna känner jag mig så jävla liten och utsatt. Som om jag är den mest trasiga människan på hela jorden. De flesta människor har ingen aning om hur det är att leva i en värld där det mesta är skrämmande och där små saker i vardagen kan knäcka dig. Det är utmattande, minst sagt.
 
Vet inte varför jag delar med mig av det här. Jag gillar inte att blotta mina känslor på detta viset. Men jag ville väl bara skriva av mig. Kanske får någon tröst av att veta att dom inte är ensamma att känna likadant, kanske får någon mer förståelse för den ångesten som jag och många andra lider av.
 

Bästa helgen på länge

 
Har inte ens ord för hur underbar min helg har varit. I fredags blev jag bjuden på dejt med bio och god mat på O'Learys av min kärlek. Resterande dagar har vi bara myst och haft det trevligt tillsammans. Älskar hans sällskap och allt vi gör. Vi kan sitta och bara hänga och prata i flera timmar. Och det bästa är att vi kan prata om allt. Vi kan skratta och tönta oss tillsammans, men också prata om djupa saker, om varför himlen är blå, om hur man paddlar en kanot och om varför zebror är randiga osv. Vi har nog pratat om de flesta samtalsämnen man kan ha. Jag har verkligen hittat min soulmate.
 
Tack för allt denna helgen älskling ❤
 
 

Min midsommar

 
Kanske ett lite sent inlägg, men strunt samma. Jag hade iallafall en väldigt enkel, men också en väldigt mysig midsommar. Spenderade den med dom jag älskar allra mest och åt god mat. Det blev även en hel del cheesecake, som jag hade gjort dagen till ära. På kvällen myste jag bara med min pojkvän, och han lyckades få mig att skratta så mycket att jag fick ont i magmusklerna. Underbara människa ❤

29th birthday

 
Fyllde 29 år häromdagen, och jag måste bara tala om hur tacksam jag är för dom fina människorna jag har i mitt liv. Stort tack till min mamma och pojkvän som förgyllde min dag. Först hade jag en mysig dag på stan med mamma. Vi fikade och kikade på matmarknaden som var på torget. Och på kvällen gick jag och pojkvännen till Pinchos och åt massa gott. Tack för en fin födelsedag, ni är bäst ❤
 

Dagens

 

Dagens humör: Är på helt okej humör.

Dagens mående: Orolig, ont i huvudet, mensvärk och hostar sönder. Men annars bra.

Dagens planer: Ingen aning. Orkar jag blir det nog en promenad.

Dagens materiella vill ha: Nya skor.

Dagens fundering: Har för mycket funderingar just nu. 

Dagens längtan: Att gå ner i vikt och kunna använda mina jeans igen..

Dagens vill göra: Hade velat vara ute i solen med min pojkvän.


A really bad week

 
Det har varit en jobbig tid sen jag bloggade senast. Jag spenderade hela min påsk i sängen med feber och hemsk hosta. Hostan har hängt i hela veckan och jag hostar en del fortfarande. På grund av hostan blev mina stämband typ inflammerade också, så jag har knarkat värktabletter för att överleva smärtan. Inte nog med att jag har varit riktigt jävla sjuk, så hittade jag min lilla Doris medvetslös häromdagen. Trodde först hon var död när jag hittade henne, men såg sedan att hon andades. Jag och mamma satt och försökte få liv i henne i flera timmar, men hon var helt borta. Inte förren jag lyckades få i henne lite honungsvatten började hon vakna till. Doris mår under omständigheterna bra idag, men jag är fortfarande orolig för henne. Det var så hemskt att se henne livlös 🙁
 
Förutom hostan mår jag bättre idag än vad jag har gjort på ett bra tag, så idag ska jag städa och fixa lite. Är så trött på att bara sitta still. Och imorgon ska jag ÄNTLIGEN få pussa på min älskling igen 😍 Saknar honon så galet mycket! 

Happy easter

 
 Bild från 2015, har grov bildbrist på nya bilder.
 
Kom på att jag inte har bloggat på evigheter.. igen. Har faktiskt fått ett nytt skrivbord nu, så nu borde det bli lite enklare att blogga, så najs! Har länge försökt fixat ett skrivbord, men det har inte riktigt gått. Men för ett par veckor sen överraskade min älskling mig med ett skrivbord. Blev verkligen superduper glad! 
 
Tänkte passa på att önska alla GLAD PÅSK också, hoppas ni alla får en toppenbra påsk! Själv ska jag ha en lugn påsk, det blir lite mys med mamma imorgon. Och på söndag ska jag få fira lite med M. Ska bli mysigt!

Dear stress, let's break up

 
 
Känns som jag har haft fullt upp idag, fast egentligen har jag nog inte det. Det är nog bara min trötthet som tycker jag gör alldeles för mycket så fort jag gör mer än en sak om dagen. Var på möte med min terapeut  imorse där vi pratade om allt sånt jag egentligen inte orkar prata om, men som jag behöver prata om. Sen efter mötet hade jag turen att träffa min underbart fina pojkvän på stan en snabbis innan jag skulle iväg till vårdcentralen. Har haft otroligt ont i magen den senaste veckan. Och det har inte varit den vanliga smärtan från magkatarren utan mer en krampaktig smärta i övre delen av magen. Det visade sig iallafall vara något som kallas dyspepsi. Man kan tydligen få det av stress och oro, och det har jag ju massor av så det är ju inte så konstigt då. Fick även ta ett sånt där roligt blodprov (som jag älskar, NOT), ifall att det skulle kunna vara något annat allvarligare. 
 
Resten av dagen har jag enbart befunnit mig i min säng. Orkar tyvärr inte göra något annat då mina ögon svider av trötthet och min mage gör sjuhelvetes ont.

Every day is Valentine's day with you

 
👆🏼 Han som ger mig tonvis med kärlek och lycka dagligen 👆🏼
Herregud vad jag älskar honom ❤
 
Precis som förra året blir det inget Alla hjärtans dag firande för mig idag. Och det gör mig faktiskt ingenting. Jag ska fira med min älskling senare. Förra året "firade" jag Alla hjärtans dag på vårdcentralen med 40 graders feber och fick ta både halsprov och blodprov. Så att bara slippa det i år är ju en typ en gåva, haha. Är dock supertrött och har fruktansvärt ont i huvudet så det har blivit och kommer fortsätta bli mycket vila idag. Tänker lite extra på min älskade prinsessa idag också som jag saknar av hela mitt hjärta.. Hon var och kommer alltid förbli min stora kärlek.

Mina nya dunisar

 
Tänkte bara att jag skulle visa upp mina två nya små älsklingar. Låt mig presentera Totte (den blåa) och Fia (den vita)! Dom passar superbra i vår lilla fågelflock här hemma, och nu har äntligen Iza fått nya undulatkompisar. Dom är ett riktigt kärlekspar och sitter och pussar på varandra hela dagarna. Och för första gången tänkte vi faktiskt försöka föda upp undulatbebisar, vilket ska bli jättespännande. Dom har precis blivit könsmogna så dom flyger runt i hela lägenheten och letar efter ett bo. Totte tyckte t.ex köksfläkten var ett bra ställe, det tycker inte jag.. Får ta och köpa en holk så fort som möjligt tror jag, haha.

5 saker just nu

 
Jag har klippt mig. Häromdagen tröttnade jag på mitt torra och slitna hår och klippte av det. Det har ju varit väldigt tunnt och kort ett bra tag nu. Men jag bestämde mig för att klippa bort de torra topparna så jag förhoppningsvis kan få tillbaka mitt långa hår jag hade för två år sedan (👆🏼). Mitt hår går nu en liten bit nedanför axlarna och jag hatar att ha kort hår. Men nu ska jag ta hand om mig och mitt hår så jag aldrig behöver ha kort hår igen.
 
Jag har gjort framsteg med min ätstörning. På de fyra månaderna som jag har varit på CFÄ har jag faktikt gjort en hel del framsteg redan. Vid min senaste invägning som var innan jul hade jag mirakulöst gått ner en halvt kilo, men nu känner jag att jag har gått upp i vikt, så det mår jag väldigt dåligt över. Men jag äter 4-6 gånger om dagen, och jag äter allt och räknar inte kalorier. Jag får fortfarande matångest och vill ofta hoppa över måltider, men jag känner mig lite mer avslappnad när det kommer till mat. Nu kan jag t.ex äta en smörgås utan att gråta efteråt.. Mitt mer regelbunda ätande har gjort att min cirkulation i kroppen har kommit igång bättre och jag fryser inte lika mycket längre. Jag har även fått tydligare hunger- och mättnadskänslor, vilket ska vara bra. 
 
Jag är extremt trött. De senaste veckorna eller månaderna (kommer inte ihåg hur länge det har pågått) har jag varit så extremt trött så jag har behövt sova flera gånger under dagen. Det är som att kroppen bara stänger av, speciellt efter att jag har ätit. Den här tröttheten börjar nästan kännas handikappande, för jag orkar ingenting längre.. Samlar jag kraft till att träna eller göra nått speciellt är jag helt förstörd resten av dagen sen. Är faktiskt väldigt tacksam för att jag är sjukskriven nu, för annars hade jag aldrig pallat det här.. 
 
Jag har blivit en serieälskare! Serier har aldrig riktigt varit min grej, men på senaste tiden älskar jag att kolla på serier. Har nyligen kollat klart på Pretty little liars och Breaking bad, två otroligt bra serier som jag rekommenderar! 
 
Jag har fått två nya bebisar. För ett tag sedan fick jag ett litet tillskott i familjen. Nämligen två små söta undulater, lilla Totte och Fia. Bild på dom kommer i nästa inlägg.

I'm only human

 
Har en riktig dålig dag idag. Och av inlägget under att tyda så var inte min natt heller så kul. Har ångest från helvetet och mitt humör är extremt ostabilt just nu. För tillfället hatar jag livet en smula och tänker bara kolla serier och vara grinig och ledsen. Det är faktiskt okej att vara anti till allt och alla ibland. Man är inte mer än människa. 
 

Day 4 of 365

 Bild från nyårsafton.
 
Dag fyra på det nya året och än så länge har jag inte gjort något annat än att bara sitta inne i mina mjukiskläder och kolla på serier. Jag hade ett riktigt bra nyår med min älskade pojkvän, men efteråt så har jag varit så extremt trött så jag har inte vetat vart jag ska ta vägen. Har sovit och sovit och sovit, och ändå är jag trött.. Väldigt passade så har säsong 7 av Pretty little liars precis också kommit ut på Netflix så jag har ju totalt fastnat i det. Älskar den serien! Så idag blir det ytterligare en dag med serier, kan jag slita mig från Netflix en stund tänkte jag också fixa lite i min lägenhet.

Dejt med min älskling

 
Denna dagen har jag längtat så mycket till, för idag ska jag på en väldigt efterlängtad dejt med min älskling. Det blir bio, och sen hem till mig och bara ha det mysigt. Och det finns faktiskt en väldigt speciell anledning till varför vi ska göra detta just idag. För exakt ett år sedan träffades vi nämligen för första gången och hade vår första dejt. Vi gick då också på bio. Jag minns att jag var extremt nervös, men dejten gick faktiskt väldigt bra. Har varit fäst vid min älskade Mattias ända sedan dess ♥

It's christmas time

 
Ville mest bara kika in och önska GOD JUL! Egentligen firade jag jul redan igår med Mattias familj, vilket var väldigt nervöst men också väldigt trevligt! Så jag har fått en extra dos av julen i år kan man säga, haha. Idag blir det bara ett lugnt firade med mamma och mina duniga älsklingar, vilket ska bli väldigt mysigt. Så god jul, och hoppas alla får en riktigt bra dag! 

Andra advent

 
Bara två veckor kvar till julafton nu, tiden går så himla fort.. Det är även andra advent idag, så det har "firats" med lite pepparkakor och mys. Ska även ha lite mys ikväll då min älskade kommer till mig. Men utöver det så blir detta en väldigt lugn advent för mig. Känner mig väldigt sliten och trött. Har sovit väldigt dåligt på sistone och alla möten jag går på varje vecka suger verkligen musten ur mig. När jag ändå är inne på det ämnet kan jag ju tala om vad som har skett den senaste tiden angående mitt mående och mina möten. 
 
Först och främst har jag äntligen fått komma igång med en NP-utredning. Känner verkligen att jag behöver ha svar på om jag har någon diagnos. Redan för över 10 år sedan var det tal på att jag kanske kunde ha nått, men det rann liksom ut i sanden. Sen har jag även fått en diagnos på min ätstörning. Jag har något som kallas för atypisk anorexia. Det betyder i stora drag att jag har ett anorexiskt beteende med viktfobi och så vidare, men jag är inte underviktig. Jag ser alltså inte sjuk ut, men jag har väldigt mycket ohälsosamma tankar och känslor inom mig. Bara att det finns ett namn på min ätstörning känns väldigt konstigt, jag har liksom alltid bara sett mig själv som en tjock tjej som behöver gå ner i vikt. När det kommer till mitt mående så mår jag självklart inte bra, jag kämpar med min ångest och min depression, men jag känner mig ändå lättad och tacksam för att jag iallafall får hjälp nu. Jag har även världens bästa pojkvän som stöttar mig och finns där för mig vad som än händer och hur jag än mår, och det är ju något som faktiskt har fått mig att känna mig lite starkare. Jag känner mig liksom inte lika ensam i mitt lidande längre. 
 
Jag önskar alla en mysig advent, glöm inte att äta mycket pepparkakor och njut!! 

Christmas tree

 
Jag och älskling har blivit med julgran, och jag tänkte bara att jag skulle visa upp våran vackra skapelse. Bilden gör den dock inte rättvisa, och sen kan jag väl känna att det fattas lite färg.. Men jag har redan spenderat en förmögenhet på julkulor och pynt så jag får väl komplettera lite nästa år istället. Nu är det iallafall lite julkänsla hemma hos mig, såå mysigt!

It's okey to be scared. Being scared means you're about to do somthing really, really brave.

 
Så igår var jag på mitt andra möte på Centrum för ätstörningar, och jag är helt överväldigad över vad jag har gett mig in på. Jag är livrädd, men samtidigt vet jag att jag inte kan fortsätta i samma onda cirkel som jag nu har levt i så himla länge. Jag har haft ätstörningar i 13 år, och jag har kommit till en punkt då jag känner att jag inte orkar mer. Att svälta sig själv i perioder och hetsträna, för att sedan överäta emellanåt har verkligen satt sina spår och tär både på min kropp och mitt psyke. Jag vill väldigt gärna gå ner i vikt, för jag trivs inte i den kroppen jag har idag. Men på grund av alla perioder av svält så litar inte min kropp på mig längre, utan sparar all mat den får i sig. Jag går alltså upp i vikt så fort jag bara äter vanlig mat, och måste i princip sluta äta för att gå ner i vikt. Min förbränning är mer eller mindre förstörd och för att återställa den måste jag äta regelbundet och i normalstora portioner. Jag ska alltså äta mycket mer än vad jag är van, och det är otäckt. Jag kommer antagligen gå upp i vikt i början, men förhoppningsvis kommer det också bli lättare sen att gå ner i vikt. Dock kommer detta bli en väldigt jobbig process som kommer ta sin lilla tid. Men jag har iallafall tagit det första och viktigaste steget, och det är att våga be om hjälp.

Tidigare inlägg
RSS 2.0