Paus

Eftersom jag inte alls finner någon glädje i att blogga längre tänkte jag bara berätta att jag nu tar en paus. Har ju egentligen tagit pauser hela tiden. Men jag känner verkligen nu att jag inte har varken orken eller lusten att blogga på ett tag. Så nu vet ni, det kommer eka tomt här ett tag. 
 
Vill man får man gärna följa mig på Instagram istället. iiinah heter jag där 😘
 
Och jag kommer tillbaks, behöver bara få tillbaka glöden att blogga igen.
 
 

Mitt hår - Förra året & nu

 
December 2017 👈 👉 December 2018
 
Efter att jag nästan blev flitskallig i slutet på 2016 när jag tappade säkert 75% av mitt år, har det nu börjat komma tillbaka. Mitt hår är inte i lika bra skick som innan jag började tappa håret, men det är på god väg. Det har växt ca 6-7 cm sen jag klippte av det förra året och det är tjockare. Återkomsten av mitt hår har antagligen mycket med att göra att jag har ätit bättre det senaste året och inte svält mig, men också att jag har ätit mycket kosttillskott och att jag bara har låtit det vila från färgning och värmevertyg. Detta känns underbart, nu jävlar ska jag få tillbaka mitt långa hår. Längtar 😍
 
(Förebilden är innan jag klippte av det. Mitt hår har alltså varit ännu kortare.)
 

I am my own hero

 
Senaste veckan har inte varit snäll mot mig. Jag har varit trött, hängig och haft en ångest som har varit så handikappande att jag har fått ställa in träning och fått mig att tappa livslusten ärligt talat. Förhoppnigsvis är det bara en svacka och att jag är på banan snart igen. Veckan har även bjudit på blodprov, drogtest (inför NP-utredningen), och igår avlutade jag även min "behandling" på CFÄ. Det känns som en lättnad att inte behöva gå in i den byggnaden igen. Hela upplevelsen med CFÄ gör mig både ledsen, arg och besviken, så det ska bli skönt att lägga det bakom mig nu. Jag får helt enkelt ta hand om min ätstörning på egen hand. Så gott det går iallafall. Det känns jag har har vänt den åt rätt håll åtminstone, även om jag inte alls är frisk än.
 

Dear 2019, please be kind

 
Nu har nästan första veckan på det nya året gått. Har kämpat som tusan med att försöka komma in i mina mat och träningsrutiner igen. Under jul och nyår finns det inget som heter rutiner överhuvudtaget och man vänjer sig fort vid alla onyttigheter som äts då. Och nu ska man tillbaka till havregrynsgröt och ägg.. Sitter just nu och knaprar läkerol som om det vore droger för att försöka dämpa mitt sockersug haha. 
 
Jag har iallafall stora förhoppningar om att 2019 kommer bli ett bra år. Det kommer antagligen hända mycket förändringar i mitt liv. Förändringar som kommer kräva mycket från mig, men som kommer göra mitt liv bättre i längden. Redan på fredag så börjar första steget på min utredning. De flesta skulle nog inte hoppas på att ha en diagnos, men det gör jag. För det innebär att jag kan få riktig hjälp för en gångs skull. Och det är dags nu. Jag fyller 30 år snart, och då tänker jag vända blad. Börja ett nytt kapitel i mitt liv. Börja om. Börja leva.

Årsresume 2018 - Del 2

 
 
JULI
 
Beslutar mig äntligen för att sluta med min medicin. Det visar sig att det är min medicin som har gjort mig så extremt trött de senaste 8 månaderna.. Helt plöstligt har jag så pass mycket energi att behöver jag inte behöver sova under dagarna längre. En väldigt skön känsla. Börjar med en ny medicin. Blev även utbjuden på en supermysig dejt av min älskling, vi gick på bio och åt god mat på O'Learys. Det kan ha varit den bästa dagen på hela året ❤ 
 
 
 
AUGUSTI
 
Mamma fyller 70 år och vi har ett 70-års kalas för henne på min morbrors gård. Jag börjar må bättre med hjälp av min nya medicin och familjen utökas med en liten fågelkille som får heta Frasse. En ganska bra månad faktiskt 👌
 
 
 
 
SEPTEMBER
 
Får en allegisk reaktion på medicinen som äntligen hjälpte mig med min ångest och jag tvingas tyvärr sluta med den.. Detta gör att jag plågas av kraftig ångest hela månaden. Har även börjat få riktigt ont i mina knän pga av övervikten jag lagt på mig under året.. Den 29 september flyttar min pojkvän in i min lägenhet och vi blir sambos ❤
 
 
 
OKTOBER
 
Börjar oktober månad med en mycket efterlängtad resa till Ullared. Jag bestämmer mig för att ta tag i mina viktproblem på egen hand och börjar med Viktväktarna. Väger mig för första gången på mycket länge och vågen visar en viktuppgång på 23 kg.. (Tack cfä för det). Börjar med en ny medicin.. igen. Sambon fyller år och jag utmanar mig själv genom att gå på spinning för första gången. Avslutar månaden med en tjejkväll hemma hos mig.
 
 
 
  
NOVEMBER
 
November bjöd på bio och den otroligt roliga föreställningen "Din jävla fegis". Försöker utmana mig ännu mer och testar på Zumba för första gången. Mår dåligt av min nya medicin och får även sluta med den.. Orkar inte testa mer mediciner så bestämmer mig för att vara omedicinerd ett tag. 
 
 
DECEMBER
 
Har kommit igång ordentligt med träningen och tränar 4-5 g/v. Kämpar verkligen med att gå ner i vikt men kroppen vill inte riktigt sammarbeta med mig. Mår mycket dåligt av detta. Lyckas iallafall gå ner nästan 6 kg sedan starten med viktväktarna i oktober. Jag färgar mitt hår och blir aningen mörkhårigare. Det blev ett besök på julmarknaden i Mariersskogen och en tur till Dollarstore i Kristinehamn. Jag firar jul med mamma och mina älskade dunisar och har en mysig juldag med min sambo.
 

G O D J U L


Årsresume 2018 - Del 1

 
 
JANUARI
 
Året börjar med ett biobesök med pojkvännen och hans vänner. Jag kämpar mycket med extrem trötthet och sover större delen av mina dagar. När jag väl är vaken blir det mycket serier, något jag inte har kollat mycket på innan. Men nu har jag lyckats nördat ner mig i både PPL och Breaking Bad (serietips!). Jag har mycket möten med CFÄ (centrum för ätstörningar) och blir erbjuden dagvård. Jag tackar nej. Månadens bästa händelse var familjetillskottet av mina små dunisälsklingar Totte och Fia.
 
 
 
FEBRUARI
 
Firar ett år med min älskling. Tröttar på mitt tunna och slita hår och väljer att klippa av skiten. En mycket jobbig månad med mycket ångest och fortsatt extrem trötthet. Efter julens alla godsaker och mycket påtryckningar på cfä triggas jag och börjar hetsäta.. Detta leder såklart till stor viktökning. Mår skit.
 
 
MARS
 
Åter en kämpig månad med extrem trötthet och hemska magsmärtor. Bokar tid hos läkaren för mina magsmärtor och får veta att jag har dyspepsi. Fortsätter gå upp i vikt, då jag inte får den hjälpen jag behöver.. Min kontakt på cfä verkar ignorera att min ätstörning har spårat ur och att jag förstör mig själv. Jag börjar även i familjeterapi med min mamma. Ända guldkanten på denna månaden var att jag fick mitt efterlängtade skrivbord i present av min pojkvän. Var så tacksam, då jag kämpat i månader för att försöka få råd med ett skrivbord.
 
 
 
APRIL
 
Börjar aprilmånad med att bli riktigt jävla sjuk. Och eftersom påsken infann sig precis då fick jag även ställa in påskfirandet med min mamma och pojkvän. Firade påsk ett par dagar efteråt istället. Några dagar senare fick jag uppleva en hemsk dag då jag hittar min älskade lilla Doris medvetslös. Hon låg nästintill livlös i min hand i flera timmar, tills hon mirakulöst vaknade till. Efter att hon vaknat till spydde hon slem i ett par timmar, så gissningen är att hon hade blivt förgiftad på något sätt. Jag fortsätter även att vara trött osv osv.
 
 
 
MAJ 
 
Händer inte mycket denna månaden. Jag kämpar på med min trötthet, ångest och ätstörning. Försöker komma igång med träningen, går dock inget vidare. Supervärmen kommer och jag typ dör av värmeslag.. Hann köpa en fläkt innan det blev fläktbrist i Sverige, haha. Årets bästa köp!
 
JUNI
 
Fyller 29 år och firar denna dagen med att bland annat äta på Pinchos med min pojkvän. Så mysigt! Det vart även midsommarfirande och studentfirande med honom. Jag höjde dosen på min medicin och färgade mitt hår rosa. Jag hittade en liten skadad måsunge instängd i en stupränna, och såklart tog jag med den hem (dom som känner mig fattar grejen). Jag tog hand om den lilla måsisen och såg till att den blev stor och stark så att den kunde klara sig på egen hand, och släppte sedan ut den. Månadens äckligaste var utan tvekan upptäckten av ett spindelbo i mitt sovrum med tusentals spindelbebisar.. Ryser bara jag tänker på det 🤢 Min lilla undulat Totte opererade sitt öga och min andra undulat Iza rymmde ut i trappuppgången och krascha i en fönsterruta och föll ca 3-4 meter ner i ett betonggolv.. 😭 En mycket traumatisk upplevelse för både mig och Iza. Hon blev väldigt chockad och började blöda lite näsblod, men annars gick det tack och lov bra med henne ❤ Det gick även bra med Totte!
 
 
(Lilla måsisen växte så det knakade och blev en stor vacker mås tillslut ❤ Sista bilden är när vi släppte ut honom i det fria)

Käftsmäll

 
Denna torsdagen och luciadagen började inte bra för min del. Vaknade med huvudvärk from hell, ont som fan i mina knän från zumban igår och ett besked som gav mig en rejäl käftsmäll.. Har ett huvud fullt med hjärnspöken som vill förgöra mig. Känner mig så ledsen och ostabil just nu att jag till och med googlade hur länge man kan ha pms, i hopp att mina starka känslor och det faktum att jag inte kan sluta gråta beror på hormoner.. Men tydligen ska det vara över för min del nu. Så jag är väl bara väldigt trasig just nu. 
 
Vill bara lägga mig i fosterställning och ge upp denna dagen, men det löser inget. Så idag ska jag färga mitt hår, fixa lite hemma och ikväll får jag besök av mamma. 

Fall down seven times, stand up eight

 
Nu var det ett tag sedan sist, igen. Har haft fullt upp med flytt, det nya sambolivet, viktväktarna, träning, ny medicin, ångest, och annat kul som mitt mående har bjudit på. De senaste månaderna har varit riktigt tuffa. Men jag krigar på. 
 
Idag blir det ett besök på gymmet. Kämpar verkligen med att komma in i träningen ordentligt igen. Med min ångest, trötthet och kraftiga viktökning, har det varit väldigt svårt att ha motivation och ork att röra på sig överhuvudtaget. Men att träna på riktigt och röra på mig är något jag verkligen vill så jag kämpar på. Har bland annat börjat med spinning och kör det ca en gång i veckan. Igår fick jag dock ställa in spinningen då jag gjorde illa ryggen bara några timmar innan. Men idag tänkte jag känna mig för lite och träna ben. Sen är planen att strosa runt lite på stan och kolla efter julklappar. 
 
Även om du aldrig riktigt har varit en del av mitt liv och antagligen aldrig kommer se detta.. Grattis på 70-årsdagen, pappa.

Ullared & VV

Nu kan jag äntligen stryka en punkt på min bucketlist, för nu har jag äntligen besökt Ullared för första gången i mitt liv! Det var en rolig, men också väldigt jobbig upplevelse. Dels var det väldigt jobbigt för min kropp att sitta sammanlagt 10 timmar på en buss och sen vandra omkring i ett gigantsikt varuhus i 5 timmar. Var ganska mörbultad när jag kom hem. Sen vart det också väldigt överväldigande inne i varuhuset. Det var alldelses för mycket intryck och för mycket folk inne på varuhuset för att min hjärna skulle orka hantera allt. Så jag fick lite smått panik.. Men jag kom ut därifrån med många bra inköp och 2700 kr mindre. Hade seriöst kunnat köpa halva Gekås, det fanns för mycket bra saker. 
 
 
Och imorgon har jag gjort min första vecka med Viktväktarna. Det har gått bra måste jag säga. Har inte riktigt kommit in i det helt än, jag har fortfarande lite svårt att veta vad jag ska äta utan att det blir för mycket poäng. Men jag har hållt mig inom mina smartpoints, så jag är nöjd. Har dock inte tränat något denna veckan, har inte hunnit helt enkelt. Så jag tror inte på något lysande resultat. Men det gör inget, bara det går åt rätt håll. 

Update

En hel månad sedan jag kikade in här. Mitt liv är lite berg-o-dalbana nu, så har inte direkt prioriterat bloggandet. Ibland undrar jag varför jag ens har en blogg. Antagligen mest för min egen skull, men jag skulle gärna blogga lite seriösare om jag hade orken. Kanske i framtiden. 
 
Den senaste månaden har det hänt en del. Min älskade mamma fyllde bland annat 70 år och hade 70-års kalas ute på min morbrors gård som ligger i Alster. Mycket trevligt.
 
Fick även helt oplanerat tillskott i min lilla fågelfamilj. En liten nymfparakitpojk som hittades i skogen av en kvinna. Han är så snäll och go och passar perfekt in i flocken. Och juste, han heter Frasse.
 
Kossorna på min morbrors gård.
 
 Lilla frasse.
 
Sen var jag tvungen att hastigt sluta med min medicin då jag fick en allergisk reaktion av den. Det har gjort att jag har haft ångest från helvetet den senaste tiden. Ganska typiskt att jag blir allergisk mot den första medicinen som någonsin har funkat någorlunda. Åt flouxetin i ca 8 månader, men den gjorde mig bara extremt trött och jag sov bara bort mina dagar. Så istället testade jag Voxra. Helt plöstligt var jag inte lika trött längre och jag hade mildare ångest.. Men ja, sen kom ju de hemska allergisymptomen istället. Så nu står jag utan medicin och mår skit rent ut sagt. 
 
På senare tid har även min viktsituation spårat ut. Har gått upp väldigt mycket i vikt och har blivit väldigt deprimerad av detta. Jag får inte på mig några kläder, jag vill inte träffa folk och jag hatar min kropp mer än någonsin. Jag har också fått ont i mina knän och har svårt att röra på mig, mitt välmående är helt enkelt åt helvete. Så min plan är nu att börja i viktväktarna och få bort alla överviktskilon. Samtidigt måste jag tänka på min ätstörning så jag inte hamnar på ruta ett igen.. Jobbig kombo det där.
 
Förutom att jag ska försöka gå ner i vikt och förhoppningsvis börja med en ny medicin snart så väntar också en mp-utredning inom kort. Dessutom ska jag bli sambo om ca två veckor och håller på att hjälper min pojkvän med hans flytt nu. Såå atte, det är mycket nu.. Men man får bryta ihop och sedan resa sig upp igen. Och så gör man så om och om igen tills man har tagit sig igenom skiten. Jag har gett mig faan på att det ska bli bra någongång. Kanske inte idag. Eller imorgon, eller nästa vecka, eller nästa år. Men någongång.
 
Min älskade (soon to be) sambo 

The breakdown

Igår bröt jag ihop. Totalt. Jag bröt ihop ute bland folk, på en plats där jag inte kunde gömma mig. Och det som fick mig att bryta ihop var inget man vanligtvis bryter ihop av. Jag var i en butik med min mamma. Vi var där inne för att fördriva tiden innan våran bio började. Vi hade bara varit i butiken i en minut då mamma stöter ihop med en bekant. En bekant som inte har sett mig på evigheter. Jag står en bit bort när jag ser henne. Hon vinkar till mig, jag vinkar tillbaks och får genast panik. Jag inser snabbt att hon vill hälsa på mig och det sista jag vill är att visa mig för henne. Jag känner en sån skam för hur jag ser ut och för min livssitution. Jag skäms för min existens och att jag tillåter mig själv att vistas bland folk. Jag tycker det är jobbigt att vara bland folk, men att visa mig för folk som känner mig eller känner igen mig ger mig en sån skräckkänsla som ingen kan förstå. Ibland kan jag känna att jag hellre dör än att skämma ut mig inför bekanta. 
 
När jag står där och paniken växer inom mig försöker jag genast hitta en flyktväg ut från butiken, men jag hittar ingen. Jag är fast. Hjärtat rusar, jag börjar svettas och försöker hålla inne tårarna. Jag gömmer mig bakom en hylla där hon inte kan se mig och hoppas på att hon ska gå iväg. Men istället kommer hon emot mig. Nu är det kört, nu kommer hon se hur ful jag är. Jag smetar på ett leende och låtsas som ingenting. Jag försöker vara trevlig, men jag säger inte mycket. Jag vill bara att hon ska gå. Jag dör inombords.
 
Äntligen går hon och då brister det. Jag rusar in i ett omklädningsrum och jag kan inte längre hålla inne tårarna. Jag vill bara sjukna ner i jorden. Där och då kändes det som hela livet rasade. Jag skakar och jag kan inte sluta gråta. 
 
Dessvärre hade jag inte tid att bryta ihop just då, för vi skulle ju på bio. Så jag fick svälja ångesten och hålla inne de sista tårarna som så gärna ville ut. 
 
I situationer som denna känner jag mig så jävla liten och utsatt. Som om jag är den mest trasiga människan på hela jorden. De flesta människor har ingen aning om hur det är att leva i en värld där det mesta är skrämmande och där små saker i vardagen kan knäcka dig. Det är utmattande, minst sagt.
 
Vet inte varför jag delar med mig av det här. Jag gillar inte att blotta mina känslor på detta viset. Men jag ville väl bara skriva av mig. Kanske får någon tröst av att veta att dom inte är ensamma att känna likadant, kanske får någon mer förståelse för den ångesten som jag och många andra lider av.
 

Bästa helgen på länge

 
Har inte ens ord för hur underbar min helg har varit. I fredags blev jag bjuden på dejt med bio och god mat på O'Learys av min kärlek. Resterande dagar har vi bara myst och haft det trevligt tillsammans. Älskar hans sällskap och allt vi gör. Vi kan sitta och bara hänga och prata i flera timmar. Och det bästa är att vi kan prata om allt. Vi kan skratta och tönta oss tillsammans, men också prata om djupa saker, om varför himlen är blå, om hur man paddlar en kanot och om varför zebror är randiga osv. Vi har nog pratat om de flesta samtalsämnen man kan ha. Jag har verkligen hittat min soulmate.
 
Tack för allt denna helgen älskling ❤
 
 

Min midsommar

 
Kanske ett lite sent inlägg, men strunt samma. Jag hade iallafall en väldigt enkel, men också en väldigt mysig midsommar. Spenderade den med dom jag älskar allra mest och åt god mat. Det blev även en hel del cheesecake, som jag hade gjort dagen till ära. På kvällen myste jag bara med min pojkvän, och han lyckades få mig att skratta så mycket att jag fick ont i magmusklerna. Underbara människa ❤

29th birthday

 
Fyllde 29 år häromdagen, och jag måste bara tala om hur tacksam jag är för dom fina människorna jag har i mitt liv. Stort tack till min mamma och pojkvän som förgyllde min dag. Först hade jag en mysig dag på stan med mamma. Vi fikade och kikade på matmarknaden som var på torget. Och på kvällen gick jag och pojkvännen till Pinchos och åt massa gott. Tack för en fin födelsedag, ni är bäst ❤
 

Dagens

 

Dagens humör: Är på helt okej humör.

Dagens mående: Orolig, ont i huvudet, mensvärk och hostar sönder. Men annars bra.

Dagens planer: Ingen aning. Orkar jag blir det nog en promenad.

Dagens materiella vill ha: Nya skor.

Dagens fundering: Har för mycket funderingar just nu. 

Dagens längtan: Att gå ner i vikt och kunna använda mina jeans igen..

Dagens vill göra: Hade velat vara ute i solen med min pojkvän.


A really bad week

 
Det har varit en jobbig tid sen jag bloggade senast. Jag spenderade hela min påsk i sängen med feber och hemsk hosta. Hostan har hängt i hela veckan och jag hostar en del fortfarande. På grund av hostan blev mina stämband typ inflammerade också, så jag har knarkat värktabletter för att överleva smärtan. Inte nog med att jag har varit riktigt jävla sjuk, så hittade jag min lilla Doris medvetslös häromdagen. Trodde först hon var död när jag hittade henne, men såg sedan att hon andades. Jag och mamma satt och försökte få liv i henne i flera timmar, men hon var helt borta. Inte förren jag lyckades få i henne lite honungsvatten började hon vakna till. Doris mår under omständigheterna bra idag, men jag är fortfarande orolig för henne. Det var så hemskt att se henne livlös 🙁
 
Förutom hostan mår jag bättre idag än vad jag har gjort på ett bra tag, så idag ska jag städa och fixa lite. Är så trött på att bara sitta still. Och imorgon ska jag ÄNTLIGEN få pussa på min älskling igen 😍 Saknar honon så galet mycket! 

Happy easter

 
 Bild från 2015, har grov bildbrist på nya bilder.
 
Kom på att jag inte har bloggat på evigheter.. igen. Har faktiskt fått ett nytt skrivbord nu, så nu borde det bli lite enklare att blogga, så najs! Har länge försökt fixat ett skrivbord, men det har inte riktigt gått. Men för ett par veckor sen överraskade min älskling mig med ett skrivbord. Blev verkligen superduper glad! 
 
Tänkte passa på att önska alla GLAD PÅSK också, hoppas ni alla får en toppenbra påsk! Själv ska jag ha en lugn påsk, det blir lite mys med mamma imorgon. Och på söndag ska jag få fira lite med M. Ska bli mysigt!

Dear stress, let's break up

 
 
Känns som jag har haft fullt upp idag, fast egentligen har jag nog inte det. Det är nog bara min trötthet som tycker jag gör alldeles för mycket så fort jag gör mer än en sak om dagen. Var på möte med min terapeut  imorse där vi pratade om allt sånt jag egentligen inte orkar prata om, men som jag behöver prata om. Sen efter mötet hade jag turen att träffa min underbart fina pojkvän på stan en snabbis innan jag skulle iväg till vårdcentralen. Har haft otroligt ont i magen den senaste veckan. Och det har inte varit den vanliga smärtan från magkatarren utan mer en krampaktig smärta i övre delen av magen. Det visade sig iallafall vara något som kallas dyspepsi. Man kan tydligen få det av stress och oro, och det har jag ju massor av så det är ju inte så konstigt då. Fick även ta ett sånt där roligt blodprov (som jag älskar, NOT), ifall att det skulle kunna vara något annat allvarligare. 
 
Resten av dagen har jag enbart befunnit mig i min säng. Orkar tyvärr inte göra något annat då mina ögon svider av trötthet och min mage gör sjuhelvetes ont.

Every day is Valentine's day with you

 
👆🏼 Han som ger mig tonvis med kärlek och lycka dagligen 👆🏼
Herregud vad jag älskar honom ❤
 
Precis som förra året blir det inget Alla hjärtans dag firande för mig idag. Och det gör mig faktiskt ingenting. Jag ska fira med min älskling senare. Förra året "firade" jag Alla hjärtans dag på vårdcentralen med 40 graders feber och fick ta både halsprov och blodprov. Så att bara slippa det i år är ju en typ en gåva, haha. Är dock supertrött och har fruktansvärt ont i huvudet så det har blivit och kommer fortsätta bli mycket vila idag. Tänker lite extra på min älskade prinsessa idag också som jag saknar av hela mitt hjärta.. Hon var och kommer alltid förbli min stora kärlek.

Tidigare inlägg
RSS 2.0