What goes around, comes around

Det är ett år sen. Det är ett år sen jag såg hans smala, onda ögon för sista gången. Hade jag vetat då att det var sista gången jag fick se honom hade jag nog bara ramlat ihop i en hög och slutat andas. Men idag är jag tacksam. Ödet räddade mig från en människa som bara trampa och spottade på mig. Jag insåg inte det då. Jag hade desperat åkt 21 mil för att rädda nått som redan var förlorat. Jag försökte göra det omöjliga.

Jag minns dagen som om det var igår. Jag hade rest i 3 timmar och när jag kom fram stod han inte där. Han bara struntade i mig. Jag satt på samma bänk i 4 timmar på tågstationen och väntade på han skulle komma. När han äntligen kom gav han mig en ond blick och bara gick förbi mig. Inget "hej", ingen kram, ingenting. Det närmsta dygnet upplevde jag bara kyla ifrån honom. Han prata knappt med mig. Jag kände mig ivägen, det var uppenbart att han inte ville ha mig där. Dagen jag skulle åka hem påstår han helt plötsligt att han måste åka till Stockholm. Det är flera timmar kvar till mitt tåg går, men han lämnar mig vid tågstationen och går iväg. Och vad fick jag ut av att åka till honom: Inte ett skit. Jag kände mig bara mer värdelös än när jag kom. Och precis som så många gånger förr så rann tårarna ner för min kind när jag satt på tåget hem. Jag ville bara ge upp..

Du vet vem du är. Och bara så du vet, jag saknar inte dig. Du är som luft för mig. Jag offra allt för dig, jag offra till och med mig själv för dig. Hoppas du ligger på botten en dag och vill ge upp, precis så som jag gjorde. What goes around, comes around.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0