Until death do us part

 
Vet att jag skrivit mycket om min duva Mimmie den senaste tiden, och för er som tycker det är ointressant och tråkigt så kan ni ju hoppa över detta inlägget för nu kommer ett till. Jag känner bara att jag behöver skriva av mig lite för det jag går igenom nu är väldigt svårt för mig, hon är min bästa vän, min kärlek.
 
Igår hittade jag äntligen ett djursjukhus som både kunde ta blodprov och röntga henne. Jag fick åka till Märsta, det vill säga ca 80 mil fram och tillbaks, för att få detta gjort och få veta hur Mimmie mår på insidan. Både blodprov och röntgen såg jättebra ut, men veterinären kom fram till att Mimmie antagligen har en virussjukdom som heter Borna virus och som sitter i hjärnan. Detta krossade mitt hjärta totalt, men på ett sätt är det ändå skönt att veta vad som är fel. Sjukdomen går inte att bota och Mimmie kommer få äta medicin resten av sitt liv. Har jag tur kan medicinen med tiden göra Mimmie helt symtomfri och hon kan leva ett bra liv trots sin sjukdom. Så det bara att vänta och se och hålla tummarna att det ordnar sig. Mimmie kan alltså leva i många år till eller dö imorgon.. Det är det ingen som vet.
 
Så länge Mimmie inte lider och visar livsglädje kommer jag kämpa för henne. Hon har funnits där för mig varje dag i elva år när jag mått dåligt och känt mig ensam, så nu är det min tur att ställa upp för henne. Jag vet att folk tycker det är vansinne att lägga ut så mycket pengar på en fågel och ligga vaken på nätterna och passa henne på dagarna, men för mig är hon inte en fågel. Hon är min bebis, de känslorna jag har för henne är det närmsta jag kommer till att ha ett barn. Och man ger inte upp och skiter i sina barn, eller hur? Nej, man älskar dem gränslöst och ovillkorligt, oavsett vad. Så nu ska jag älska henne lite mer varje dag och ge henne all den kärlek jag kan ge henne. Jag ska se till att tiden vi har kvar tillsammans blir den bästa någonsin och att hon får så mycket livskvalitet som det bara går. Från dag ett har det varit hon och jag mot världen, och så kommer det förbli <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0