When life knocks you down, grab your unconditionally loving lovey-dovey and take it slow


Ibland går man och håller inne på väldigt mycket känslor, och vare sig man vill det eller inte så brukar alla dessa känslor komma ut i en enda explosion någon gång ändå när man minst anar det. Detta hände mig igår, på min födelsedag. Jag har sovit max 2 timmar per natt sedan i måndags och jag har varit orolig och ledsen, så igår kom det. En flod av tårar bara forsade ner och det gav sig inte. Jag har insett att hur stark jag än vill vara är jag bara människa och det här med att stänga av sin känslor håller inte speciellt länge för mig. Idag när jag vaknade efter mina 2 timmars sömn kändes det som jag hade blivit överkörd av en buss. Jag är uttömd på glädje, ork, energi och allt det där man behöver för att må bra. Men detta är bara känslor, känslor som finns där för att jag har sömnbrist och är extremt sårbar. Jag vet att det kommer bättre tider, att jag kommer må bra igen, men just nu känns allt bara skit.
 
Kan också tala om att just nu mår Mimmie bra. Hon har inte haft fler krampanfall sedan i måndags, vilket är mycket positivt. Vi vet fortfarande inte vad felet är än, och det kommer dröja ett tag innan vi kan undersöka saken eftersom vi måste åka till Stockholm för att göra alla tester. Men eftersom hon mår bättre nu bör det åtminstone inte vara något allvarligt. Detta gör mig såklart glad, men med den innerliga kärleken jag har för min lilla tjej försvinner inte oron och rädslan förrän jag vet vad felet är och att man kan göra något åt det.
 
Vill också tacka alla som grattade mig på min födelsedag igår och för alla fina presenter jag fick! Lite bilder från igår kommer senare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0